tynne

Tillbaka i Hällefors somnar jag med Dolly Partons egen inläsning av Songteller – My Life in Lyrics i öronen och vaknar sedan, åtta välbehövliga sömntimmar senare, till budet att författaren, poeten, aktivisten och bonden från Kentucky, Wendell Berry, är död. Och även om jag vet att han var gammal, nyligen 92 år fyllda, så känns det tomt. Wendell Berry var så mycket, precis som vår käre professor Sigmund Kvaløy Setreng, som jag alltid tänker på i association till Berry, var när jag jobbade på Ekofilosofin vid Karlstads universitet – och förstås också vidare i livet.

Hittar några av Berrys dikter i olika inlägg på sociala och bestämmer mig för att försöka översätta dem under veckan, så att jag, Insha’Allah, kan läsa dem på Kulturbombens scen på Filipstads marknad på söndag. Vi får se hur det går med det. Först lite jobb på biblioteket och kattväkteri på Rombohöjden. Och det känns som om jag blivit överkörd av tåget… Måste ta mig i någon imaginär krage och räta upp mig nu. Dricka upp mitt kaffe, borsta tänderna, ta på mig något litet glittrigt (ringar, örhängen, kanske en brosch) och ge mig ut i stora vida världen (nåja) Hällefors.

Vila i frid och kraft, Wendell Berry. Tack för allt ❤️🙏