tynne

Just nu befinner jag mig på en av de finaste platser jag vet, en gård på östra Gotland till vilken jag har en snart fyrtio år lång relation, och som jag nu, ett par veckor denna sommar, fått det sagolika erbjudandet att bo på. K, som äger gården och har bott här sedan 1969, är en mycket kär vän och anhörig. Hennes omsorg och kreativitet har skapat ett paradis på jorden här i Anga och sedan igår tillbringar jag mina lyckosamma ögonblick i hennes hönshus. (Nåväl, ombyggda hönshus. Det är en liten stuga nu.) Det är en sådan välsignelse, en sådan vila för själen.

Under ett antal nätter framöver kommer jag att sova intill en bronsåldersgrav. Bara det… Här är så fridfullt och magiskt vackert.

Den magnifika stjärnhimlen ovanför låter sig dock inte avbildas. Ingenting (utom Gud) är mäktigare än en gotländsk stjärnhimmel i augusti. Den är så obeskrivligt sällsam och storslagen. Och här, inunder den, är det alldeles, alldeles tyst. Sådär så att tystnaden liksom hörs, bäddar in en som i en tjock filt.