tynne

8.

–

NuVarande AllTid; Ömheten, Ömsintheten
Det här är ingen lek, ingen språkövning, nej
det här är något jag vill säga, något
som Vägvisaren berättat för mig, en hemlighet nästan
eller en skatt som blev funnen efter många månader
i öknen, längs ökenvägar,
för sådana finns även i Bergslagen

–

Allt levande smakar på döden
och tallarna, de levande och de döda, dansar på mossen,
för här står vi nu, djuren är tillbaka, allesammans
men osynliga,
närvarande i en annan dimension av den vertikala tiden

–

fåren, hästen, räven och ekorren, korparna, haren,
skalbaggarna, nyckelpigan och trollsländorna,
en lo, en varg, en björn, några hasselmöss, aurorafjärilar,
sorgmantlar och en orm

–

Vi står här nu, tillsammans i den tidiga våren
och lyssnar till ljudet av smältvatten,
våra sinnen uppfyllda, vår sammanflätade existens klar,
i det ogrumlade, rena: en lätthet, en lättnad närmast,
genomströmmande marken och kropparna
(de osynliga såväl som de synliga, trädens, min egen)
Alla dessa lån tydliga för oss, all denna outsägliga Nåd