tynne

Tiden mjuknar och löses upp när hyperfokus, som kommer och går, tar över och jag ohämmat kan ägna mig åt att välja små, små ord till mina foton. De foton jag valt inför den utställning som förhoppningsvis ska bli av i vår. Poesiakutens (d v s min) Hällefors kvällefors-utställning som för närvarande håller på att ta form. Tjugotvå foton och en tavla har jag valt ut. (Eller om det blir ett foto av tavlan också, fast jag tänker att jag nog kan låna originalet av min vän A, som har den hängande hemma.) Nu ska texter, någon slags dikter, skrivas till var och en av dem. I förrgår fick jag idén att skriva haiku, så det har jag börjat med. Har hunnit fyra. Nu tänker jag att jag kanske också vill ha fri vers inblandad, jämte haiku-texterna. Vi får se vart alltsammans landar.

Ingen gång är jag så tillfreds med mig själv och mitt liv som när jag fritt kan få hållas och pyssla på med mina kreativa projekt. Det är så härligt! Att få försvinna in i detaljerna, formuleringarna, lekfullheten, det expanderande ögonblicket. Allt blir så lätt och – vips! – har en timme gått, fast den kändes som en minut. Med ens kan jag andas, helt och fullt. Jag hoppas, hoppas att detta kommer att avspeglas i den färdiga utställningen.