tynne

6.

–

Med vårvintern kommer den stora tröttheten
och vi sicksackar oss fram mellan hundskitarna på trottoarerna
det är samma visa och samma svordomar varje år:
”varför skaffar folk hund om de inte kan städa efter den” o s v
(och betydligt värre, det finns de som mumlar om skottpengar)
Jag går med blicken i backen som vanligt, nu gör det nytta,
och minns förmaningar om att räta på ryggen, lyfta huvudet
men huvudet önskar kvällsluft och nattrymd, annat
än smutsiga snöhögar och framtöat skräp

–

Färghungern vrålar i oss, vi känner den så starkt,
ur djupet av våra sinnen växer längtan efter det starka och klara,
efter ljus att strömma ut ur alla dessa livräddande nyanser,
jag viker pappershjärtan, bygger collage, virkar sjalar,
letar fram den gamla akvarellådan och äter ur den med ögonen
Snart, snart ska kvällarna öppna sig, lukta jord och hopp,
fågelsång fylla våra själars undantagsstugor
Också djuren är uppspelta, det vet jag
även om jag ser dem mer sällan nu, de har dragit vidare
men hör av sig då och då, Vägvisaren är med dem

–

Och solen går upp och solen går ner
över onda och goda,
över änglar och människor och djinn
för nu är solen tillbaka, nu stiger den igen,
kallar oss alla åter, kallar oss alla för sina
Det här är en melodi, en slagdänga på repeat
(använder någon ens det ordet längre, slagdänga?)
Det som väller fram är Nåd och vi står stilla
sträcker oss, sträcker oss,
som tussilagosolar i vägkanten

–

Då jag inte kan sova sitter jag uppe, läser
Joyce Carol Oates, Susan Abulhawa, Patti Smith,
The Conference of the Birds
ser om favoritfilmer jag hittar i teven
This Boy’s Life, Totoro, Amelie från Montmartre
och börjar känna att livet är möjligt igen
om än för starkt, för överväldigande – som vanligt

–

Hela tiden väntar jag på att det kapitel ska komma
där den verkliga historien börjar
Det är smärtsamt när minnen pressas fram ur ryggraden
men jag tror att allt det där flyttandet,
allt det där lämnandet,
var ett sätt för Henne att skapa en plats jag kunde sakna
och därför återvända till i minnet
med Hela mitt sinne för detaljer
Och jag minns hur jag låg i de varma fälten av ljus som blev
när solen föll in genom takfönstren på övervåningen,
körsbärsträden, berget i dagern, rosenhäcken, cykelskjulet,
alla sluttningar och små höjder, stenmuren i trädgården,
hammocken på uteplatsen

–

Detaljer på detaljer på minnets lagerhyllor,
ingen kan ta dem ifrån mig
Allt annat, men inte dem