tynne

Emellanåt (eller regelbundet väldigt sällan) hittar jag gamla anteckningar. Eftersom det fungerar så att jag ständigt (särskilt när jag går) får bilderna och ljuden av ord och meningar på repeat i huvudet, så skriver jag ner dessa ”uppslag” (för att de är bra eller helt enkelt för att bli av med dem) på papper eller i telefonen.

Här är några exempel:

–

I det här förrådet finns, sa hon,
Allmänna Bra Grejer

Det låter, sa jag, som titeln på en poesisamling

–

Ni behöver inte förstå detta
eller egentligen ens veta det,
det är för mig att greppa, förkroppsliga
Du är ett parallellt universum

–

Var alltid en främling här

–

Förvandlingar, metamorfoser
Att bli någon annan, något annan
Att vara den en alltid varit: någon annan
Att vara, att bli, aldrig förbli

–

En kommer hem. Fast bort. Fast hem.
Ny beläggning på vägarna, annars är det mesta sig likt. Tiden går ingenstans.

–

Du ser det kanske inte, säger jag, men min hud är tunn som ett rispapper. Allting tar sig in. Och nu orkar jag inte mer. Bara låt mig vara. Låt mig vara ifred.

–

Att finnas till på det sättet, i det djuriska (ögonblickets närvaro).

Med tydliga uppsåt, inte minst detta: att vara genomsläpplig.

–

Trots kylan, fågelsång
Överallt hjärtan på marken

–

En äng med ett eget språk
Gud är ett verb

–

En ström av människor forsar genom världen

–

Ett hav av visioner, vattnet förbinder

–

–

Jag hittar också några små texter från när jag var kattvakt på Rombohöjden och bodde där ett par veckor. De skrevs den 22 september 2022:

–

22 september

–

Mossa, löv i gruset; björklöv
grusväg, gräs

Apokalypsen
Är den vad som väntar nu?

Plötsligt står där, vid hagen, några får
tittar på mig som om jag kom med äpplen

*

På förstubron, en fåtölj
solen som lyser in på den
via lönnen vid höstdagjämningen
När jag sätter mig i den
faller generation på generation genom mig
jag genom dem

Molnen kommer

*

I min väns trädgård står utemöblerna kvar
jag sitter i dem och hör löven falla

När tvätten är klar hängs den på linorna
blir till öar av allehanda färger
i det sviktande gröna

Postbilen kör förbi
men stannar inte

*

En av mina söner fyller trettio idag

När han föddes var jag tjugotvå
och vädret var ljuvligt

Innan vi åkte till BB satt jag på kyrkogården
pratade med honom
om att han skulle födas nu, sent den kvällen
Vi hade samtalat mycket
under hans nio månader i min kropp

Jag visste hans namn, han visste mitt

*

Katten T har med sig en mus in i köket
leker dödsleken med den

Jag försöker hindra skeendet, få ut musen
men misslyckas

När allt är över ligger musen livlös på mattan
det enda jag kan göra är att begrava den
efter att T tappat intresset
Inte ens äta den ville han, bara jaga

Apokalypsen var det, ja
Sedan valet har jag tänkt oavbrutet på den

*

Dricker eftermiddagskaffe ute
äter två små kanelbullar, köpebröd
Allt är overkligt stilla, solvarmt
en fluga slår sig ner på bordet framför
en humla surrar, i bakgrunden finns fågelljud
inte sång men läten

Plötsligt: vind
väldiga rörelser i trädens lysande kronor
det frätande ljudet av motorsågar
Fallande skuggor

Vi vantrivs i det postmoderna, tänker jag
Sådär som han sa, filosofen

*

Dimma är ett vackert ord

Dimma

Dimma är en vacker händelse
av kraft som sammanlänkar dimensioner
en resväg, stig, väverska

världar i världen
tider i tiden

Väldighetens andedräkt

*


Trettio år, vad betyder det?
Ingenting
På ett ögonblick, en sekund  är jag tillbaka där

Skriver till min son, gratulationer
skickar några foton

Till den här platsen vill jag ta dig med
när du kommer på besök
(jag skriver när, inte om)

En timmerstuga i skogen
eldstad både ute och inne
en tjärn nedanför den lilla höjden
stenbumlingar i alla storlekar

Stillhet
som om livet vore skyddat här
finge röra sig i sin egen takt

Som så ofta när jag är ute i skog
vill jag lägga mig ner i mossan
luckras upp, bli till

*

Ur tystnaden smyger orden fram
ur varandet, bortom det påtvingade görandet

Det görandet har jag sannerligen tröttnat på
det vill bara ha och ha hela tiden
aldrig blir det nöjt
det är som kapitalisterna, ett rovdjur
sliter sönder allt och alla, förbrukar

Det påtvingade görandet har alltid bråttom
är tunnelseende, självgott
men det finns ett annat slags görande också
det är ett görande som, likt orden, stiger fram ur varande
svarar an, ansvarsfullt

*

En viktig uppgift är att vårda
hågkomsten av vårt beroende av varandra

Koltrastarna på gräsmattan under lönnen
rör sig in i och ut ur synfältet
fukten dröjer kvar
bara den väta som dunstade från hustaken i morgonsolen
är borta, förångad

Gud allena vet hur länge något eller någon
blir kvar

Du skulle ha uttryckt det lite annorlunda
men betydelsen hade varit densamma

Färger bleknar
stjärnor gör det aldrig, de bara upplöses
i dagsljuset

*

Titta. Se
Lyssna. Hör

Att titta är inte detsamma som att se
att lyssna är inte detsamma som att höra

Vi vet det, men tar vi det i beaktan?

Världen är inte jorden
utan det vi byggde på den
ofta i kamp och ofrid med den

Vi behöver hitta jorden under världen
fågelsången under maskinernas brölande

Inte så att vi måste vara emot allt
men mera med

*

Säg efter mig:

Bergen stiger
bergen stiger
bergen stiger

fram ur dimman

Upprepa och lyssna

–

–

Och så hittar jag den här, om Poesiakuten som jag alltid har i tankarna:

–

26 september

–

Broderi är en urkonst
Att brodera, tänker jag mig, måste vara ett av de bästa sätten att berätta
Om allt
Stygn för stygn av framtid, nutid, dåtid – ja,
Varje tid kan fångas i små, små portioner
Dåtiden inför vår blick, synlig, där vi står och går i nuet
Nutiden, det ögonblickligt pågående varandet
Framtiden bakom oss, bak våra ryggar, vår nacke, för
Vi kan inte se den, men den nafsar oss
Ylar, viskar, viner
Som nattljus

*

Poesiakuten, ta oss dit!
Ta oss skyndsammast till
POESIAKUTEN – jalla, jalla! Plingplongtaxi pronto!
Vi måste för tusan få hjälp att andas här

Runtom på byn brinner hösten i träden
Luften är hög och klar och nattfrosten har kommit
Allt är så våldsamt och levande vackert,
föser oss mot mellan radernas bortom

Men vad gör vi?

–

Kanske får jag någon dag användning för alla mina textinfall… Alla ljud och bilder som också är ord och meningar (för alla ord och meningar är bilder och melodier). Eller inte. Det spelar ingen roll heller. De finns. De kommer och går. Är delar av ett jättelikt mönster.