tynne

4.

–

Vinter: en dag på mossen går jag genom isen,

det är inte djupt, jag kommer snabbt upp på fast igen

men det är kallt, minus tretton, så skälver till ändå

och det tar sin tid att komma inomhus;

på transportspåret mot vedstationen har vagnar havererat,

varningslamporna härskar röda,

en får vända om, ta annan väg

Händelsen påminner om situationen i landet,

vi står alla i isvaken nu

–

Sedan chocken lagt sig lite börjar jag leta efter dig,

med nytvättat hår och lakritskarameller i rockfickorna

ger jag mig ut, trotsar vintern och bara går

för att sedan, i skymningen, bege mig hemåt igen

Ja, jag har börjat kalla denna tillfälliga bostad för hem nu

då jag insett att jag aldrig kommer att kunna återvända

till varifrån jag kom, den jord och de vatten som formade mig

Kanske är värken en sorg jag känner

men det spelar ingen roll nu, Vägvisaren tog mig hit

inrättade mig här och gav mig alla dessa välsignelser,

gryn, rotsaker och torkad frukt, de skygga djurens skuggor, spår,

de betande fåren vars närvaro vilar mjuk i mina ögon

–

Men ihärdigt och beslutsamt söker jag dig och de andra,

vart tog ni vägen?

Till sist blir jag tvungen att ge upp ändå, hitta nya,

det är då jag inser att ingen som en någonsin känt lämnar en,

att osynliga må varelser vara, men de är ändå alltid där – Här,

här hos en, tillsammans