tynne

Varje år ska en morgon vara den första vita

och vi ska kika ut med nyvakna barnögon

För oavsett hur gamla vi är, hur kantstötta, hur härdade

är vår ande just denna morgon lika pur

som de nyfallna flingorna, vår blick lika förundrad

som det vidöppet närvarande barnets

Titta, ska vi ropa, det har snöat!

och det spelar ingen roll att täcket är så tunt, så tunt –

överallt sticker gräs och multnande höstlöv fram

Ändå. Marken lyser

världen känns med ens mer hoppfull, tillåtande

Jaha, ska vi säga, nu kommer vintern snart.

Kanske ska vi prata dubbdäck, kängor och tumvantar

sådant som behöver hämtas fram ur förråden

Idag hände det, idag var den dagen

årets första vita