Så kommer trettondagen och julen tar slut för den här gången, i ett magiskt lilablått ljus över massor av snö. Allt är fullkomligt stilla och termometern visar på minus åtta när jag går hem från vännerna E och K, där vi samlats ett litet gäng för knytisfest, omkring klockan fyra på eftermiddagen.
Bland mina fejanminnen dyker det upp två från för nio år sedan, hemma på Hässelby. Jag läser dem med stort vemod, men det känns ändå så trösterikt att ha fått fira den här dagen med vänner. Det gör saknaden lättare att bära.
Känner mig rik och rörd. Förundrad över all den skönhet som omger oss.
Tack för i år, julen! Och tack, Ljus, för att du nu vänder åter! Den myckna snö som fallit gör sitt till förstås, men det känns verkligen att dagarna blir allt längre efterhand.
💜
tynne 
Lämna en kommentar