tynne

Angående texterna från igår och i förrgår, så hör min vän brevbäraren A-M av sig och berättar att husen i kvarteret Polstjärnan var klara för inflyttning omkring 1970 (en källa anger 1968 som byggår) och att de offentliga utsmyckningarna, konsten, invigdes 1997 under pompa och ståt. Eller ja, det kom en minister och klippte band iallafall. Så den teori jag odlar om att förfallet måste ha satt in långt innan Migrationsverket i mitten av 2010-talet hyrde tomma lägenheter här, för att placera flyktingar i dem, ser ut att kunna stämma. (Inte för att jag var tveksam kring det, blir bara så förbaskat trött på hur somliga på orten antytt att det skulle vara flyktingmottagandet som orsakat att lägenheterna nu ska rivas. Känns bra att kunna styrka att det yrandet är hittepå. Förresten så skulle det här samhället braka ihop på en vecka utan de flyktingar som blev kvar och nu jobbar på platser som inom hemtjänsten, industrin och i äldreomsorgen.) När Migrationsverket letade bostäder kom de alltså över dessa tomma och eftersatta. Hus och lägenheter som ingen bodde i eller kanske ens ville bo i.

Då kvarstår min ursprungliga fråga: Vad hände här?

Det gjordes ju uppenbart en verklig satsning då, under andra halvan av 1990-talet. Varför släppte man bollen sedan? Och innan konstsatsningen, var det något slags förfall som föregick ”lyftet”? Var ”lyftet” ett sätt att försöka styra om en oönskad utveckling?

Kanske får jag försöka ta mig ett prat med BoAB ändå.

Fortsättning följer förhoppningsvis…