Framåt kvällen slutar det snöa, så jag får för mig att gå ut en sväng, trots allt. I väderappen står det att temperaturen är minus sju, men känns som minus femton, vilket nog stämmer ganska bra eftersom en kraftig nordan får kinderna att frysa fast omgående.
Då jag blivit lite besatt av det här med kvarteret Polstjärnan, som jag skrev om igår, så går jag dit igen. Nu, i mörkret och snöyran, känns det ännu sorgligare med alla de tomma, mörka fönstren och de igensatta, plywoodskivförsedda.
Hur blev det såhär?
Jag känner att jag vill ta reda på mer. Kanske skriva ett reportage om det. Reportaget skulle kunna heta t ex Mogadishu vid Polstjärnan, tänker jag. För det var så många av mina gamla sfi-elever svarade på frågan om var de bodde: ”Jag bor i Mogadishu, på Klockarvägen.” Och visst var det många somalier som bodde i kvarteret Polstjärnan, men också människor av en rad andra nationaliteter, inklusive svensk. Mångkulturellt är väl ordet för hur det var där. En skön blandning av olika språk och traditioner. Några är kvar, men de allra flesta har flyttat.
Hällefors tog emot många flyktingar omkring 2015, i förhållande till befolkningsmängden på orten procentuellt sett bland de flesta i landet. När jag kom hit och började jobba i augusti 2017 var samhället fullt av liv.
Inte alla gillade det, somliga var kritiska eller rasistiska eller allmänt emot de nyanlända, men själv tyckte jag att det var fantastiskt. Dessutom lärde jag – som alltid varit intresserad av andra kulturer – mig så otroligt mycket. Sällan har jag mött sådan gästfrihet och värme som hos många av mina gamla elever från den tiden. De som flytt från Syrien. Från Eritrea och Somalia. Från Afghanistan.
Nästan alla är de borta nu, de flyttade iväg till större städer, en del utvisades, och jag tänker på dem med kärlek och ett styng av oro och sorg. Sverige har blivit ett svårt och hårt land att leva i. Kanske har det aldrig varit enkelt här, men jag vet att det är värre idag än det var då, och hela tiden blir ofattbart värre ändå. Men det är en annan text. Tillbaka till ämnet. Grannkvarteret.
Så. Polstjärnan a k a Mogadishu. Vad var det som gick snett?
På BoAB:s hemsida kan en läsa följande:
”Vi människor stötte på det fenomenet [konst] redan när vi studerade de första allmännyttiga bostäderna, de 20-30 000 år gamla grottorna i södra Frankrike, att grottorna var utsmyckade med mängder av målningar.
Sedan dess har vi studerat vidare och kan nu påstå att människan i alla tider och i alla kulturer alltid smyckat sina boplatser med bilder. Vi tror att dessa bilder har en avgörande roll för människan att utvecklas som människa. Därför beslutade vi (Hällefors Bostads AB) att konstnärlig utsmyckning skall finnas i alla våra bostadsområden.”
Intressant. Jag hittar också en presentation av vart och ett av konstverken som inte ser ut att vara helt färsk. Ett av verken har stulits upplyser sidan om och ett par ytterligare hittar jag inte, kanske är de också stulna, men utan att det nämns, och flera av dem är väldigt slitna och i behov av omsorg och renovering, jämfört med hur de ser ut på bilderna. Något som gör mig ännu mer intresserad av vad som har utspelat sig här. Och ja, det gör mig nedstämd också. Hur kan konst behandlas så illa?
Misstänker att jag knappast lär få några raka svar om jag kontaktar kommunen (vem ska en ens kontakta?) eller bostadsbolaget. Men någon/några måste ju veta, måste ju ha följt det här kvarteret under dess trettio år från glans till förfall.
Hoppas att jag ids hållas med att gräva i detta ett tag. Ett av mina ickeneurotypiska annorlundahetsdilemman är svårigheten att fullfölja, nittionio gånger av hundra tappar jag både modet och motivationen att genomföra mina uppslag. Fast det betyder förstås att det en gång av hundra faktiskt blir något som även andra kan se… (Inuti mig lever alla uppslag vidare på ett eller annat sätt, inspirerar till något nytt, men detta är förstås osynligt för omvärlden.)
Tog iallafall lite fler bilder. Funderar vidare över livet i en svensk bruksort, ifrånsprungen kanske också av sina lokalpolitiker och andra lokala aktörer.
❄️
tynne 
Lämna en kommentar