tynne

Det här är en text jag skrev på Fejan för fyra år sedan. Den kom upp bland minnen och jag tycker att den är viktig, så jag vill dela den igen. Även här. Glad solvända!

PS. Också bilderna är från 2021.

✨️

För att hedra skönheten i årshjulet med sina vackra växlingar och fira dagens solvända och början på ljusets återkomst här på våra nordliga breddgrader, åkte jag mitt på dagen till en plats som kallade på mig. Där tände jag ett par små ljus och delade några hembakta pepparkakor och ett halvt granatäpple med fåglarna. Och oj, så många som kom för att hälsa! Även om den enda jag såg var Korpen (som är den fågel som genom åren alltid kommit för att hälsa mig ifall den finns på stället jag besöker) så hörde jag kvitter och pip överallt mellan träden. Det var fantastiskt! Först, när jag kom till platsen, var det alldeles tyst, men efterhand dök de upp, vännerna, och började prata.

Och apropå vända. I arabiskan finns ett ord, tawba, som betyder att vända sig rätt, att vända sig till Källan/Gud/Gudinnan (det arabiska ordet, Allah, är bortom kön, bortom alla möjligheter till beskrivning). På svenska översätts ofta ordet tawba med ”ånger” (och på engelska med ”repentance”) men det är inte en rättvisande översättning och de svenska och engelska orden är alldeles för negativt belastade. ”Återvändande” stämmer mycket bättre, eller ”att vända åter”, eftersom ordet beskriver ett pågående verb-tillstånd, något en gång på gång har möjlighet att göra när en glömmer Källan av outsinlig kärlek, medkänsla och nåd.
Att vi glömmer bort all den helighet och helhet som finns i det vi kallar Skapelsen – i naturen, i alla de livsformer vi möter och samspelar med – kan leda till att vi begår misstag, men vi kan alltid minnas igen, genom tawba.
Det finns mycket mer att berätta om det här och om andra arabiska ord och begrepp som behöver få sina rätta översättningar, något som min man och jag ägnar en hel del tid åt, men det här var vad jag speciellt tänkte på idag.

Här i norr är decembermörkret en utmärkt tid att vända sig inåt, söka det inre ljuset, och reflektera över hur vi handskas med livet och det levande. Tyvärr lever vi i ett samhälle och en tid som inte på något enda vis vill ta hänsyn till de naturliga cyklerna och växlingarna. Det är något vi behöver ändra på, tycker jag. Att leva ”nära naturen” betyder inte nödvändigtvis att vi bosätter oss mitt i den sinande och av ekonomisk vanvettsordning hotade skogen, det betyder att vi lever nära det vi i grund och botten är, vår grundläggande natur, som är del och beroende av, samspelande med, all annan natur. Helheten. Heligheten. Nära ursprungliga behov som närhet, omsorg, beroende av varandra, tid för vila och reflektion, och nära den kunskap och visdom som finns inom oss.

⭐

Det här är min midvinterhälsning till er. Allt gott önskar jag er alla.

❤