tynne

Ser filmklipp av hur den folkmördande ockupationsmakten och apartheidstaten Israel med grävmaskiner massakrerar och mördar inte bara människor utan även olivträd på Västbanken. Det gör ont i kroppen, ont i själen, ont i hjärtat.

Minns hur vi stod i Ojnare, hur vår kamp där räddade skogen. Minns hur det kändes när jag sprang längs stigarna, stod i demonstrationerna med andra; satt med andra på marken i skogen, som om vi vore en kropp och skogen del av den, vi del av skogens kropp, hållna av den; hur jag fann mig stående ensam framför en väldig skogsskövlare som just skulle igång, uppfylld av en kompromisslös kraft så mycket större och mäktigare än jag själv. En kraft vars närvaro förändrar liv, en motståndets och solidaritetens ande.
Kärleken till det levande, till träden, marken och vattnen. Erfarenheten av samhörighet, helhet, ett heligt förbund.

I en av filmerna från Västbanken ser jag en palestinsk kvinna, det är hennes träd som upprotas, hennes – och såväl hennes förmödrars och förfäders som hennes efterkommandes – liv av och levande samhörighet med platsen som krossas.
Hennes röst, tonfallet i den, hennes blick… Omkring henne israeliska soldater i krigsmundering med vapenhänderna fulla.
Hon står där, bara står, men kan ingenting göra. Hur förhandla med en kalasjnikov? Hur förhandla med den likgiltighet inför livet, den brutalitet och alienation som utmärker ockupationen? Det högmod och den rovgirighet som anser sig ha rätt att stjäla, mörda och våldta, att fördriva människor och djur från deras hem, att ödelägga allt?
Många av olivträden är flera hundra, t o m tusen, år gamla. Tänk bara, så mycket de upplevt. Så många barn som klättrat bland grenarna, kanske byggt små kojor, så många skördar som burits, så mycket skugga och vila som skänkts. Allt detta levande, pulserande trädliv! Rytmer, danser, samspelet med platsen och allt och alla den består av.
Nu, i detta nu, är det över, för i detta nu mördas dessa träd, utplånas. Och med dem drömmen om deras sedan generationer bofasta människors liv där. Palestinierna ska fördrivas, trädmorden är en del av den planen, och lämna plats för fanatism och rovdriftskapitalism.
Sorgen är outsäglig.

💔