För kanske ett och ett halvt år sedan, under ett av mina arbetspass på biblioteket, kom det in en äldre man och berättade med övertygelse om hur han sett poliser med dragna vapen smyga runt gamla hotellet på Bergslagsvägen i jakt på en knarkkartell som gömde sig själva, en massa stöldgods samt sprängämnen därinne. Det var piketbussar och skottlossning och väskor med pengar, ja, hela klabbet. Mannen talade inlevelsefullt om allt han bevittnat under sin promenad längs den annars så gott som stendöda gatan.
När jag passerar idag, på väg till vårdcentralen, tänker jag på den historien. Mäktig var den. Som på film. Hällefors egen Kopps men utan Fares Fares.
Det troligaste var väl att den äldre mannen med hökögonen hade sett för mycket på just film och förmodligen var ganska dement dessutom. Men ett sjuhelsikes äventyr var det han bjöd på! Och det gamla hotellet, som annars är en förtvivlat sorglig syn, kunde gott behöva det. Så tack, farbrorn med fina fantasin. Du gjorde min dag. Både då och nu.

Lämna en kommentar