tynne

Hösten 2022 höll jag på att sätta ihop en fotoutställning, som jag fått löfte om att hålla på biblioteket. Hällefors by night var den menad att heta, eftersom nästan alla bilderna var tagna på natten eller sent på kvällen. Jag valde ut ett antal, tagna mellan 2018 och 2022, pratade med tryckeriet i Bredsjö, hade en plan. Det hade nog varit väldigt roligt, men blev inte av. De pengar som skulle ha möjliggjort tryckningen av bilderna behövdes till annat, sådär som det ofta kan vara när resurserna är påtagligt begränsade.

Hursomhelst, bilderna finns ju. När jag gick en promenad genom byn idag tänkte jag på dem. Traskade Bergsmästarvägen fram och sa till mig själv att den nog ändå är en av mina absoluta favoritvägar (det finns inga gator i Hällefors) när det kommer till allt roligt en kan få se under promenader där. Och så tänkte jag på hur gärna jag vill vara nästan osynlig, nästan hemlig, i mitt utforskande av världen. Det var väl en (av flera; sömnlöshet t ex var en annan) anledningar till att jag var ute och fotade på nätterna. Det är något så skönt med att vara bara en del av skuggorna, periferin, prasslet i utkanten.

Här är några av bilderna jag funderade över att ha med på utställningen.