tynne

Älvatyg kallade vi dessa morgonens vävar bland gräs och buskar när barnen var små. Särskilt min äldste son, höstdagjämningsbarnet, var djupt fascinerad av dem. Liksom jag.

Vi föreställde oss att det var älvorna som efter sina danser på ängar och åkrar lämnade sina kläder kvar för oss att se och glädjas åt.

Ett mycket, mycket kärt minne, älvatyget. Hur de höstmorgon efter höstmorgon fyllde trädgården på Hässelby.

Idag är det älvatyg på Knuthöjdsmossen som jag har glatt mig åt och fotograferat.

Här fanns ett hål för huvudet med.