tynne

Mörkret drar in igen, tar över min värld
alla minnen, känslor och tankar,
alla drömmar

Ångesten som styrt mitt liv sedan barndomen,
både drivit på och hindrat,
skapat kaos ur kaos,
hållit mig fast under ytan,
byggt murar av skam och av skuld,
bultar i bröstkorg och huvud
maler som om skruvar drogs åt i tinningarna
värker som om tarmarna förvandlats
till taggtråd i magen

Och över alltsammans, alla mina sinnen,
ett sorgeflor

Ger mig ut i skogen för att plocka lingon,
tar Rötängsvägen fram till sjön
Allt inom mig är hot, våld,
galenskap och förluster,
men efter en stund kan också den enkla rörelsen, plockandet, nå in
jämte platsförnimmelser, dofter och ljud
Det blir inte lugnt, men ändå –
det finns någonting mer, något annat
Och även om jag, här och nu,
inte vet om det kommer att hjälpa,
så är det en slags medicin

Lingonskogsmedicin

På vägen hem möter jag en räv
som sitter vid vägkanten och iakttar mig
Vi ser varandra i ögonen och jag hälsar