Vissa berättelser tar tid på sig, de är flyktiga som doften av en len sommarmorgon,
septemberskyar, porlande bäckar
under ordlösa drömmar – strömmar
Vissa berättelser är så fyllda av sorg och längtan
att de svämmar över, sänker
vassflottarna jag byggt för att ta mig fram
längs älven, in
bland träden
Men vem är jag i skogens ögon?
Lämna en kommentar