Då jag under en dryg vecka fått gåvan att vara katt- och husvakt åt vännerna B&B, befinner jag mig för stunden på en plats som tydligt och gripande nynnar sångerna om det som var, alldeles nyss; ett annat land i en annan tid. I hemlighet bevarat i de spår och tecken det efterlämnat.
Jag går längs den gamla banvallen, lyssnar till fåglarna och till marken. Det är ganska kallt, ännu fruset. Hjärtat jublar.
Isen är sin egen poesi.


Lämna en kommentar