tynne

Min man berättar om

hur han talade till havet i den stund

då han och 70 andra flyktingar

gav sig iväg ut i den lilla gummibåten

Hur han talade direkt till det, som till en

vördad vän

–

Vi är alla Guds tjänare

sa han då, säger han nu

Vem vet varifrån hjälpen och stödet ska komma?

Vår uppgift är att överlämna oss

och att tala direkt till varandra som

Jämlikar

–

Ja, vi är alla jämlikar

även om den som står framför de där löpsedlarna

som jag nämnde i förra dikten

luras att betvivla det

–

Glöm inte, glöm aldrig

Det hade gått väldiga vågor i flera dagar

före överresan

men där och då, den decemberdagen

blev ytan blank som en spegel, havet milt

–

Glöm inte, glöm aldrig att

i den verkliga verkligheten

är vi alla

Varandras