En bild tagen uppe på skogen, mot Silken till. Den säger något om ”om”. För vem är jag i mötet med denna platsens hemlighetsfulla skönhet? En del av allt, en port, ett hjärta. När skymningen faller löses konturerna upp och skogen börjar dansa med en svag, böljande rörelse. Följer sig själv ner i sjön, krusning på fjäderlätt krusning.
Stillheten är inte helt stilla, men en inneboende. I allt och bortom; ett hem.
/ VDK
tynne 